C a r o l i n e

På lördag morgon, alla nyvakna träffades i vår lägenhet där de blev frukostmöte.






Efter mötet var det dags att hyra skidor


Snowboard för Kalles del


Så var det äntligen dags att testa på skidåkning. Jag var den enda som aldrig hade åkt, men alla var snälla och hjälpte mig. Första liften blev en knapplift, haha det var ju roligt redan där, och jag ramlade inte(!)
Här står jag och Ola redo för att åka 


Jag och Jenny också alltid redo. Det var riktigt kul att åka, lite skrik, mycket volter och sådär, men de hör väl till första dagen i backen:)


Jenny posar med skidbrillor


Solen var framme hela tiden så vädret var på vår sida


Kalle, Stefan och Ola åkte snowboard medan vi andra höll oss till skidor



Ajabaja, Jenny ger direktiv!


Jag är ute och plumsar i snön


Skidåkarna själva....


Sittlift


Jag i liften


Jenny i liften


Ola och jag

Efter några åk lyckades jag och Jenny bli av med de andra så vi fortsatte på egen hand ett tag. Jag som var ny på de hela mest hängde på. Men det visade sig senare att det skulle jag inte ha gjort...
Vi kom till nåt som vi trodde var en backe som började med massa lössnö. "Vi bara tar oss förbi det här så kommer säkert nån bra skidbacke sen" säger J. Okej, bara till att kämpa på. Det blev mer och mer lössnö, det blev djupare och djupare och backen blev allt brantare. Till sist gick det inte att ta sig fram med skidor längre så vi fick ta av dem och putta dem framför oss. Snön sträckte sig upp till midjan när man ramlade igenom. Vi gjorde vad vi kunde för att ta oss ner, men det gick inte snabbt framåt direkt. Backen var så brant att vi fick ta oss i sidled istället. När vi hade hållt på där i en timme fick vi ringa de andra. Tacka vet jag för att vi hade mobilerna med oss. Vi fick beskriva vad vi såg, vilket var ingenting mer än snö och träd. Inga liftar, inte en människa.. Vi fick utgå från solen och så började de andra leta efter oss¨medan vi började ta oss tillbaka upp för backen. Där kröp vi på alla fyra, med skidor och stavar framför oss, och vi kröp och vi kröp och pausade emellanåt och pratade med de andra, Stefan, Kalle, Ola och Magne som var på Carro-Jenny-jakt. Där kröp vi och det var riktigt jobbigt men de fick man bara koppla bort. Man visste inte riktigt om man skulle skratta eller gråta i det läget. Men det här är så typiskt oss, klart att vi ska vara med om sånt här. När vi hade krupit i 2,5 timme kom våra räddare! Liftarna hade hunnit stänga och det började bli mörkt. Men vi hade klarat det, utmattade åkte vi med de andra hem till lägengeten. Det blev inte så mycket skidåkande för oss den dagen. Men ett jäkla träningspass!



Nu i efterhand tänkte jag att jag skulle tagit bild när vi kröp runt där, men det hade man inte en tanke på då. Men såhär såg iallafall Jennys ben ut efter 2,5 timmes kämpande i snön