C a r o l i n e

Idag var det den sjukaste, knäppaste, konstigaste, tråkigaste, mest chockerade dagen någonsin, kan inte hitta ord för de. Hur folk kan bete sig ibland är skrämmande. Att folk som står en nära som man trodde man kunde lita på vänder en ryggen till när man som mest behöver dem. Jag kan inte fatta det som hände en av mina nära jobbarkompisar idag. Pratade precis med honom och imorgon kommer han inom jobbet en sista gång. Kan inte riktigt gå in på vad som hänt, men allt är bara helt sjukt, vet inte vad jag ska tro längre. Detta känns så tråkigt och hela stämningen på jobbet är lika med noll. Allt har kommit så plötsligt, från toppen till botten. Jag bara längtar till den dagen kommer då du står där och berättar det du lovat ska hända. Kan inte annat än att gå på magkänslan och den säger att den dagen kommer, jag bara vet de.

I tillägg bröt assistent-M foten och fick tån krossad av brödmaskinen och min frukt var 13 (!) timmar försenad. Tur att J kom till mitt jobb efter hon slutat och jobbade de sista timmarna med mig så man kunde kämpa på tillsammans iallafall. Två jobbdagar kvar den här veckan, ska bli skönt när söndagen kommer. Usch vilket klagoinlägg de här blev, gillar inte klagotyper egentligen men så får de bli idag helt enkelt. Godnatt