C a r o l i n e

När kommer du och hälsar på hemma i Kristianstad? Hur länge ska du jobba här? När tänker ni flytta hem? Vad händer sen? Det är många som frågar. Och jag har inte kunnat svara någon med mer än att jag inte vet, för jag har verkligen inte själv vetat. Det är inga lätta beslut och jag o J har satt oss ner många gånger och diskuterat saken och försökt komma fram till något. För det är inte bara andra som vill veta, vi själva vill inte heller något annat än att ha ett svar. Men det är som sagt inte det lättaste. Det jag vet är att jag inte är färdig i Oslo. Inte ännu. Jag trivs här. Jag trivs i staden, det är en mysig och fin stad och här finns det mesta. Jag gillar shoppingen, alla fina byggnader, hamnen, alla caféer och uteställen och för att inte tänka på alla mysiga parker nu när det fina vädret börjar komma. Jag trivs i vår lilla lägenhet vid Carl Berners Plass. Inte mitt i centrum, men ändå så man när man vill kan gå in till stan. Vi har fått det hemtrevligt och jag känner mig som hemma här. Jag trivs med min sambo Jenny. Utan henne hade det inte varit lika lätt. Vi trivs ihop, tänker likadant och vi har alltid roligt tillsammans, det är värt mycket. Jag trivs med mitt jobb. Det är kanske inte alltid världens bästa, men jag trivs med mina arbetsuppgifter. Jag tycker det är kul att ha hand om frukten och samtidigt få mer och mer ansvar. Jag tycker om mina jobbarkompisar, de är grymma hela högen och min chef är skitbra. Jag trivs med norrmännen, det är hyggligt folk, alltid snälla och hjälpsamma. Jag trivs med alla nya människor. Vi kände verkligen inte en enda när vi kom hit. Man har lärt känna massa nytt folk och det är hur kul som helst. Jag trivs med att lära nya saker. För man har lärt sig massor under denna tiden här. Både om sig själv och andra. Men sen finns det ju alltid en baksida av det hela.

Jag saknar er där hemma. De som står mig närmast finns där hemma. Min familj och underbara vänner. Inte så långt ifrån, men ändå i ett annat land. Problemet är att jag vill jobba och hemma har jag inget jobb. Jag vill plugga också, men inte just nu. Jag känner inte för att plugga ännu och jag vet inte vad jag vill plugga till. Känner inte att jag vill åka hem och göra ingenting när jag trivs och har ett bra jobb här. Och en sak till vet jag. Innan jag börjar plugga ska jag ut och resa. En riktig långresa till ett varmt ställe långt iväg... Bali...Thailand...

J tänker ungefär som mig. Hon trivs också här, hon vill inte heller plugga just nu och vet inte vad hon vill plugga till. Hon vill också ut och resa innan det är dags att plugga. Men hon har ett sommarjobb hemma som hon vill ha. När hon för två veckor sedan fick veta att hon fick det tackade hon ja. Så nu är det alltså bestämt, J åker hem och jobbar på Nymölla i sommar. Jag blir kvar och jobbar här och när jag har semester kommer jag självklart hem. För hem till Kristianstad i sommar är ett måste. När J slutat på Nymölla kommer hon tillbaka till Oslo och vi blir här i höst och vinter. Nästa år kommer resan in i bilden och sen är det bara att hoppas att vi kommit på vad vi vill plugga till så man kan börja med det nästa höst. Sen är det ju lite andra grejer som kommit upp.. För att J ska få va ledig härifrån medan hon ska jobba hemma vill hennes chef att hon ska bli ledare och stanna minst ett år. Men det ska nog lösas det också. Allt annat har löst sig hittills så. Hem för att hälsa på ska jag snart. Ska prata på jobbet och se om jag får va ledig så jag kan komma hem helgen 8-10 maj. Det är såhär planerna ser ut på ett ungefär. Bara till att hålla tummarna för att det blir bra. För det kommer det att bli. Det är jag säker på.